  |
||
      |
|
Utdrag ur Skambankerna Ur kapitel I Ur kapitel II Ur kapitel IV Ur kapitel V Sidoverksamheten ägde rum i ett bolag med det förtroendeingivande namnet Blomvassen Invest AB. Blomvassen ägnade sig åt lite av varje, som till exempel byggverksamhet, momsbedrägerier och investeraruppdrag. * * *
Den fullständigt dominerande kunden på Sparbanken i Karlshamn var vid den här tiden miljardären Ingemar Petersson, en stor och bullrig värmlänning, klädd i sjabbiga kostymer, som rökte kopiöst mycket och drack ännu mer. Han hade rullat in i Karlshamn i en stor Mercedes en sommardag 1978 efter att ha köpt stadens gamla granitexportfirma, AKF Granit, av investmentbolaget Skansen Lejonet som hade kraschat på grund av en jättesatsning på oljetankers när marknaden för dessa gick i kvav under 1970-talet. Vd:n Stig Danielsson hade skjutit sig och Ingemar Petersson, som hade börjat som brädgårdsarbetare för att några år senare äga ett helt sågverk, hade kommit åt hela AKF Granit för bara 5 miljoner kronor. I bolaget fanns nästan all stenexport i Sverige, Finland och Norge samlad. AKF Granit hade enorma övervärden, och en kort tid efter det att Ingemar Petersson hade köpt bolaget, sålde han ett stycke mark i Småland för nästan lika mycket som han hade köpt hela koncernen för. Ingemar Petersson installerade sig i den gamla granitfirmans kontorshus i Karlshamn, ett imponerande sekelskifteshus i hamnen. Här kunde han ibland ställa sig korridoren och ropa: ”Brännvin, pojkar!” En av de anställda skickades iväg till systemet och en annan för att köpa falukorv, och sedan var det fest. ”Nu ska vi supa!” sa Petersson och hällde upp i glasen.
* * *
Börje Melin har ständigt och jämt varit på jakt efter snabba pengar som i regel försvunnit lika fort som de anlänt. Börje Melin har haft den fantastiska förmågan att komma från ingenstans till att bli hur rik som helst till att bli av med alltihop för att sedan bli rik och fattig på nytt. (…) Konkursförvaltaren Mats Koffner säger att han är övertygad om att Börje Melin har undangömda tillgångar, förmodligen i utlandet. – Jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att det funnits en avtappningsmöjlighet för honom och det vore fan om jag inte kommer på var pengarna finns. Jag har letat, men inte hittat. Då är frågan: Har jag gjort tillräckligt? Ja, det tror jag faktiskt. Jag har försökt att vända på alla stenar. Jag har varit i kontakt med ekobrottsmyndigheten, med kronofogden och med skattemyndigheten. Det är kanske så att man har blivit dragen vid näsan. Men det kan också vara så som Börje Melin säger: att han inte har några pengar. • Är det över huvud taget rimligt att tänka sig att han satsade sina pengar i Protegrity? Han om någon måste ju ha vetat att det inte existerade några kunder och att bolaget inte hade några intäkter? – I den här konkursen har det lagts ner stora resurser. Men arbetet har inte varit framgångsrikt för fordringsägarna. Detta är beklagligt. Man hoppas alltid att man ska vara framgångsrik. Jag har letat på en mängd olika ställen. Jag tar tacksamt emot information som leder mig någon vart. Man vill ju inte tro att Börje Melin har varit så dum och oproffsig att han har spekulerat bort alltihop, men det kan faktiskt vara så. Hjälp mig gärna om du får fram något annat. • Kan Intra (batteribolaget där Börje Melin hade varit den största ägaren och som hade sålts till ett amerikanskt bolag i början av 2001, förf: anm) ha varit en kanal för Börje Melin att rädda undan sina pengar? Mats Koffner, om någon, torde vara rätt person att svara på den frågan. Det var Koffner, som på amerikanernas uppdrag, hade sytt ihop affären. Efteråt gick han in i svenska Intras styrelse som fortsatte driva verksamheten som dotterbolag till det amerikanska bolaget. – Nej. I USA-Intra blev han vanlig aktieägare utan något större inflytande. Jag tror mig kunna säga att han inte varit med på ett enda möte med ledningen. Förhållandet mellan Mats Koffner och Börje Melin förefaller – minst sagt – ha varit väldigt nära jäv. En anmälan riktades också mot Koffner för detta från kronofogden, som dock förlorade processen i Alingsås tingsrätt. – När jag blev förvaltare för Börje Melin, redovisade jag för staten omständigheterna runt Intra. Alla visste mycket väl om att jag fanns med på Intra-sidan. Den sluss Mats Koffner kan tänka sig för Börje Melin, säger han, är i så fall ”det andra amerikanska bolaget”. • Du menar Protegrity? – Ja. • Och att den stora överföringen i april 2000 på 86 miljoner kronor inte gick till Protegrity, utan till honom själv? – Precis. Protegrity kontrollerade han själv. Bolaget hade inte heller några revisorer eftersom de tröttnade på att arbeta när de inte fick betalt. Här har han haft alla möjligheter, men jag har inte lyckats få fram några uppgifter. Börje Melin blir upprörd när jag berättar för honom om Mats Koffners misstankar. – Det här ska jag prata med Koffner om, säger han och bedyrar att alla pengar han förde över till Protegrity i mars 2000 verkligen gick in i bolaget. – Det var ett djävla fint bolag. Enda felet var kanske att det var för tidigt ute. • Så alla de 100 miljoner du hade i början av 2000 är verkligen borta? – Alla pengar är borta, ja. • Det var trots allt ”bara” 86 miljoner som hamnade i Protegrity. – Det var en del andra investeringar också (skrattar). Men de är borta, de också. • Pengarna i Intra, fick du tillbaka dem? – Nej. Aktierna blev värdelösa. Börje Melin talar om Protegrity som ett bolag med möjlighet att bli något oerhört stort, ungefär som israeliska Checkpoint som tillverkar brandväggar och amerikanska Verisign som specialiserat sig på identitetskontroll. Båda dessa bolag värderas för långt över hundra miljarder kronor. Börje Melin säger att Protegritys skydd av uppgifter i databaser hade kunnat bli den tredje delen i ett komplett säkerhetssystem för datorer, och att värderingen kunde ha blivit enorm om bolaget hade lyckats. – Min investering skulle ha blivit värd en miljard. • Vad skulle du med så mycket pengar till? – Jag skulle ha gett pengarna till Frälsningsarmén. • Varför då? – Jag är ingen lyxlirare. Jag har aldrig ägt några dyra bilar. Jag har aldrig slösat eller gjort av med en massa pengar. Börje Melin hymlar inte med sitt sätt att göra affärer och sitt intresse för pengar. När jag frågar om det var en lönsam verksamhet att sälja Protegrity-aktier, svarar han: – Tacka fan för det. Om du köper för en dollar säljer för fem, sex, sju och åtta … • Du sålde till och med för femton dollar. – Ja, en gång. Det var till Banco Fonder. Men det var bara en gång. • Vad säger du om SEB:s köp? – Jag frågade faktiskt Udenæs varför han gick in. Han berättade att han hade gått in i ett annat onoterat databolag och tjänat en massa pengar. Nu ville han göra det en gång till. • Udenæs säger att han blev lurad. – Du, han gick in tre gånger – i december 1999, mars 2000 och han deltog fullt ut i emissionen 2001. Man kan bli lurad en gång, men inte tre gånger. Mats Koffner säger att han haft stor hjälp av Börje Melin när han rett ut dennes konkurser. Men, säger Koffner, det är ofta så att Börje Melin minns saker på det sätt som han vill minnas dem. Det haltande minnet innebär att Börje Melin ibland kan uttrycka sig hur tvärsäkert som helst, för att i nästa stund tvingas retirera – men inte mer än vad han måste. Så här kan det till exempel låta: • Kan du berätta om dina kontakter med Anders Browall? – Det är inte mycket. • Du sålde i alla fall en hel del aktier genom honom. – Jag har inte sålt en enda aktie genom honom. • Jo, det har du gjort. Sparbanken i Karlshamn fungerade som en kanal till marknaden för din del. – Vad pratar du om? Jag har väl inte sålt några aktier genom Sparbanken i Karlshamn. • Är du hundraprocentigt säker på det? – Om jag säger något till dig, då är det hundraprocentigt säkert. Det du hör från andra, är däremot inte hundraprocentigt, så det får du rätta till. Säg någon som skulle ha köpt aktier av mig genom Sparbanken i Karlshamn. • NN (namnet på den 65-årige installatören som köpte Protegrity-aktier för sammanlagt fyra miljoner kronor). – Ja, det stämmer. Han köpte i flera omgångar, dessutom. Men det var den ende. • XX (namnet på den pensionerade, utlandsstationerade ingenjören) var en annan som köpte. – Ja, han också. Det är riktigt. Men sedan var det ingen annan. • Jodå, det var flera. YY (namnet på den hårt arbetande unge sölvesborgaren). – Nej, det måste vara en bedragare. Han har inte köpt några aktier av mig. • Jodå, jag sitter med både avräkningsnota från Göta Lejon Garanti och Kapital och kvitto på insättning av 700 000 kronor till ditt personliga konto. – Nej, det kan inte stämma. Har du någon mer? Jag säger namnet på en kommunal chefstjänsteman som förlorat ett par miljoner kronor på Protegrity. Börje Melin säger att han aldrig hört hans namn. Börje Melins tvärsäkerhet kan vara mycket underhållande. Under ett av våra ganska långa telefonsamtal ringde min mobil ett par gånger. Jag expedierade samtalen snabbt, på cirka en halv minut vardera. Efter det andra samtalet, sa Börje Melin: – Jag ska ge dig ett tips om du vill vinna respekt hos andra människor. • Ja? – Kom alltid i tid, ring alltid upp om du har lovat, och lyft aldrig en telefonlur om du pratar med en annan människa. Det är det mest oartiga, ointelligenta och ohyfsade som en människa över huvud taget kan göra. • Då ber jag om ursäkt. – Ja, det få du fan i mig göra, för det var det värsta jag varit med om. Nu har du gjort det två gånger under detta samtal. • Jag ber om ursäkt. – Det är bara inte klokt, att … • Men … – Jag kan inte finna någon ursäkt för det. Det är ingen mening att du ens försöker. • Men Börje? – Ja. • Får jag bara säga en sak? – Ja. • När vi pratades vid förra gången, då var det du som tog ett samtal på din mobil. – Jaha … Oj. Ja, det var inte bra. (Skrattar.) Det var inte bra, du. (Skrattar ännu mer.) Jag kanske också får försöka bättra mig då. |
 |